Matematik i förskolan behöver inte börja med arbetsblad eller färdiga räkneövningar. Den finns redan i barnens lek, i samtal om tid, i byggen, påklädning, måltider och utflykter. Med enkla frågor och konkreta material kan pedagogen hjälpa barnen att upptäcka antal, form, storlek, läge och mönster i situationer som känns meningsfulla. Målet är inte att barnen ska memorera så många siffror som möjligt, utan att de ska utveckla språk, nyfikenhet och tilltro till sitt eget tänkande.
Börja med begreppen runt barnet
Ett bra matematiskt arbete i förskolan tar vara på de ord som behövs för att beskriva världen. Vid påklädningen kan barnen prata om vad som är först och sist, vad som ligger under eller över, och vad som finns innanför eller utanför. Vid dukningen går det att jämföra antal: räcker det med en tallrik till varje barn, eller behövs fler? Under en promenad kan pedagogen använda ord som nära, långt bort, bakom, framför, mellan och bredvid.
Även jämförelseord ger många naturliga tillfällen till matematik. Barnen kan undersöka vilken pinne som är längst, vilken sten som väger mest eller vilket torn som är högst. Skillnader i tjocklek, bredd, volym och ålder kan beskrivas utan att aktiviteten behöver kännas som undervisning i traditionell mening. När ett barn säger att en låda är större kan pedagogen följa upp med frågan: ”Hur kan vi ta reda på det?” På så sätt kopplas orden till handling och undersökning.
Tidsord är också viktiga. I samlingen kan man tala om vad som hände i går, vad som ska ske i morgon och vad som händer nu. Barnen kan fundera på om något händer alltid, ibland, sällan eller aldrig. En kort väntan kan beskrivas som snart, en händelse som nyss och en längre aktivitet som en stund. Sådana samtal stärker både ordförrådet och förståelsen för ordning och tid.
Räkna, sortera och skapa mönster
Att räkna handlar om mer än att säga talen i rätt ordning. Barnen behöver få erfara att varje föremål räknas en gång och att det sista talordet anger hur många det finns. Använd därför material som redan väcker intresse: kottar, knappar, stenar, byggklossar eller små figurer. Be barnen dela upp föremålen på olika sätt och samtala om vad som händer när en grupp får ett föremål till eller när två grupper läggs samman.
Sortering är ett annat tydligt sätt att närma sig matematiken. Barnen kan sortera naturmaterial efter färg, form, storlek eller yta. Därefter kan pedagogen utmana dem att hitta en annan sorteringsregel. En samling stenar kan först delas efter storlek och sedan efter färg eller struktur. Det viktiga är att barnen får förklara hur de tänkt, eftersom samma föremål kan höra till olika grupper beroende på vilken egenskap man undersöker.
Mönster kan byggas med pärlor, klossar, rörelser, ljud eller bilder. En enkel serie med röd, blå, röd, blå kan fortsätta med kroppen genom att barnen klappar och stampar växelvis. I naturen kan de leta efter upprepningar i löv, grenar eller husfasader. Frågor som ”Vad kommer sedan?” och ”Hur vet du det?” uppmuntrar barnen att upptäcka regelbundenhet och formulera sina tankar.
För den som söker samlade idéer är matematik i förskolan tips användbart som inspiration för aktiviteter både inne och ute. Där kan matematiska begrepp knytas till sagor, rim, sånger, naturupplevelser och vardagliga situationer, vilket gör det lättare att variera undervisningen efter barngruppens intressen.
Gör rummet till en matematisk miljö
Rumsuppfattning utvecklas när barnen får använda kroppen och orientera sig i omgivningen. Skapa små uppdrag där ett barn ska ställa sig bakom en stol, hämta något under bordet eller placera en figur mellan två klossar. I en hinderbana kan pedagogen använda ord som över, under, genom, uppåt och neråt. Barnen får då uppleva lägesorden praktiskt i stället för att bara höra dem.
Bygglek ger samtidigt möjlighet att undersöka geometriska former, stabilitet och storlek. Be barnen konstruera ett hus med en dörr, en bro eller ett torn som måste stå kvar när en kloss placeras högst upp. Fråga vilka delar som är lika, vilka former som syns och vad som behöver ändras för att bygget ska bli högre eller bredare. Pussel, spel och kort kan användas på samma sätt, eftersom de tränar jämförelse, strategi, ordning och problemlösning.
En matematisk miljö behöver inte vara fylld av siffror. Bilder, streck, symboler och enkla diagram kan visa hur många barn som vill gå ut, vilket väder gruppen haft eller vilka frukter som är populärast. När barnen är delaktiga i att skapa representationer av sina undersökningar får de möta matematik genom språk, bild och konkreta erfarenheter.
”Matematik finns i vår vardag.”
Undersök ute och inne
Utemiljön erbjuder material som förändras och därför väcker frågor. På gården kan barnen jämföra pölar, mäta hur långt de hoppar, samla lika många löv eller leta efter former i naturen. I skogen kan de ordna pinnar från kortast till längst, undersöka vilka stenar som är tyngst och räkna hur många olika sorters ytor de hittar. Samtal om bergarter, mineral och fossil kan dessutom ge anledning att jämföra färg, hårdhet, form och storlek.
Matematik kan också integreras i matlagning och bakning. Barnen kan hälla, dela, väga och följa en ordning av moment. Hur mycket ryms i en skål? Vad händer om degen delas i fyra delar? Vilken ingrediens behövs först? Här möts volym, vikt, antal, tid och problemlösning i en aktivitet som har ett tydligt syfte.
Sagor, högläsning, drama, sånger, rim och ramsor ger ytterligare möjligheter. En berättelse kan handla om figurer som står i en viss ordning, går olika långt eller behöver dela något rättvist. I en sång kan barnen upptäcka upprepningar och rytmer, medan en saga med en tydlig början, fortsättning och avslutning stärker förståelsen för ordningsföljd och tidsbegrepp. Berättelser om exempelvis Lilla Anna kan kombineras med frågor om var figurerna befinner sig och hur många saker som syns.
Pedagogens uppgift är att lyssna efter matematiken i det barnen redan gör. När ett barn bygger, jämför, flyttar, delar, räknar eller frågar varför finns ett tillfälle att sätta ord på processen. Genom att låta barnen prova flera lösningar och diskutera sina idéer blir matematiken mindre abstrakt och mer lekfull. Då utvecklas samtidigt grundläggande taluppfattning, logiskt och kreativt tänkande samt förståelsen för att matematik är ett användbart sätt att undersöka världen.